Lojalitet

Minns när jag var liten, då var lojalitet det viktigaste i mitt liv...
Att aldrig, aldrig lämna ut en vän, eller nån i familjen...att alltid hålla varann om ryggen...bara för att man älskade så mycket...

...när jag letade i syrrornas lådor efter nå jeans eller nån gammal tröja som jag kunde förvandla till min...lite udda eller annorlunda gjorde inget...
det var ju så jag var...

Fattiga var vi kanske inte, men knapert hade vi det.
Min älskade mamma var sjukskriven,felopererad i händerna kunde hon inte göra nåt, hon hade ont och det såg inte vackert ut!
Pappa hade flyttat till Norrland för att försöka få oss på fötter efter tiden han varit sjuk...och under kristihimmelsfärdsveckan tog jag mitt beslut...
Jag skulle flytta med dem...till Övertorneå och det var nog ett av mina bästa beslut i mitt liv!

Jag fick många vänner som jag tänker på med värme i mitt hjärta.
Jag träffade en tjej som under en lång tid var min bästa vän...en av dem jag ff anser ligga mig varmast om hjärtat...även fast vår vänskap inte uppdateras särskilt ofta eller så, så kommer hon alltid va speciell...min alldeles egen "Liten"...

Lojaliteten har brustit ibland, eller kanske inte lojalitetn, men det är svårt att hålla god kontakt med många mil emellan och när livet rinner på och det hela tiden händer nya saker...

Lojaliteten till min familj har bestått...jag älskar min familj...min pappa, mina systrar o deras familjer..min egen familj: min man o mina barn.
Jag älskar de minnen jag har av min mamma och saknar att inte få möjligheten att skapa nya, men vår tid kommer...jag är säker på att man ses när livet är över här...

Lojalitet är ett svårt ord eftersom det har så olika innebörd för alla...