det här med datum o årsdagar...

Jag fastnar ofta för sånt...inte så att jag ältar och mår dåligt, men vissa dagar har det hänt nåt speciellt..å jag kan inte glömma just dessa dagar...

Idag är en sån dag.

En dag fylld med både positiva och negativa minnen...det var derby då med...barnen var hos vänner o lekte och jag o Jonas drack öl o myste på det årets första derby mellan just AIK-DIF...som idag...

...MEN..min morfar dog 040404..samma dag upptäckte jag sveket som nästan fick mig att gå på knä...
Min bästa väninna hade inlett en relation med min exmake, mina barns pappa var tillsammans med min bästa vän...sjukt konstig känsla och jag var inte bara ledsen utan även så arg att jag kunnat döda...

Det största sveket kom från Patrik ändå...att han verkligen hade hjärta att vägra mig att åka till morfar och säga adjö...han vägrade verkligen att passa barnen under den tiden...fast han visste hur mycket min morfar betytt för mig...

Det är länge sen nu, men vissa minnen försvinner inte...sveket från Patrik o Patricia har jag nog kommit över, men det har gjort mig vaksam när det gäller att släppa in nya vänner i mitt liv...jag kan verka öppen och prata om mycket, men jag tror att jag är vaksam under ytan..bygger murar och skyddar mig...

Nu finns ju inte Patrik o Patricia som ett par längre och jag fick rätt i mitt malande om karma till slut. Att "what goes around comes around"
och vet ni...hur elakt det än är så är jag glad över att slippa den där problematiken...då e det bättre att han ordnat sig en kinesiska från andra sidan världen, det kan ju inte bli värre än va det var en gång....

**********************
klipper in ett gammalt dagboksinlägg från då...

Pappa
Mån 5 apr 2004 23:43
Beskedet om att morfar dött var typ nådestöten för mig...
jag håller på att gå sönder så mycket...ont i mig.
Ja, han var gammal och ja, han har levt på ”övertid”...men han är min älskade morfar...eller var...

Morbror Björn snackade med honom på eftermiddagen, innan matchen, och de bestämde att han skulle ringa o väcka morfar innan bingolotto.
När Björne ringde svarade inte morfar så han avvaktade lite o åkte sen över...var rädd att morfar ramlat ur rullstolen eller nåt.

Han hittade honom i sängen, kall...död, borta...och sen ringde han runt. När han ringde mig va han nog i chock...frågade vad jag gjorde o jag berättade att jag satt o lyssnade på mina stimmiga ungar..
-Okej sa han...jag sitter här med min döda far...
Allt bara rämnade och det gjorde såååå ont...

Till saken hör att bland de 19000 som var på matchen så träffade jag mina bägge morbröder..snabbt men vi kramades o skojjade lite innan vi gick åt varsitt håll...
Var det ödet eller???

Jag hoppas att morfar fick somna in stilla o inte hade ont...
Nu är han antagligen hos sin Mona o mamma e väl där med dem...
Jag hoppas verkligen att det är så...

Det på allt det här med Patricia, och sen Patrik som inte ens kunde komma över o passa barnen så jag kunde åka o se på morfar där han låg i sin säng..

Svek hela vägen...jag hatar honom...
***********************************