En sån dag årsdag

Det är tretton år sen min mamma dog. Jag minns den natten med skärpa, men de första dagarna o månaderna efter är ett töcken.
Har svårt att komma ihåg mellansonens första år och första månaderna som gravid med lilljäntan är lite vaga..
Men jag minns mammas sista tid och jag saknar henne jättemycket fortfarande. Saknaden finns där, men den vassa o skärande sorgen har slipats i kanterna och gör inte längre lika ont...men saknaden blir jag aldrig av med tror jag.
Det fanns så mycket mer tid...hon var ju bara 54 när hon dog...54...det är jag om 13 år...och på 13 år kommer jag inte att hinna med allt det jag vill.
Jag vill bli en lika bra mormor som hon var...men jag har ju även möjligheten att bli farmor, det hade ju inte hon iom att hon bara fick oss döttrar, men jag tror det funkade iaf!
Hon är mitt ideal...hon var kärlek...en trygg punkt dit jag alltid kunde återvända...min fina mamma.
Vi talades vid massor av ggr per dag i tfn, vi sågs inte så jätteofta, men det var intensivt när vi träffades...hon var en underbar person...med stort hjärta.
Jag saknar dig mamma...jag älskar dig!