Lagt ner

Ja, jag har mer eller mindre lagt ner bloggandet...det öppna iaf...skriver ff lite då o då i min dolda "dagbok"...det behövs o kommer att behövas...jag måste få pysa nånstans.

Det här blir nog ett av mina sista riktigt "öppna" öppna inlägg...sen kommer jag att uppdatera lite allmänt ibland kanske.

Jag har fått nytt jobb igen...nu som grupppledare till mina gamla arbetskamrater på kommunens del av äldreboendet vars jag jobbat sedan augusti 2008.
Den 15e augusti är jag tillbaka igen!

Den här ggn är jag nöjd, sjukt nöjd med allt, utom att jag kommer att mista en mycket uppskattad kollega på vägen, men jag hoppas verkligen att hon kommer att finnas kvar i mitt liv som min vän ändå.Kan tyvärr kanske kännas som om jag sviker lite grann där, jag ber om ursäkt för det, men jag har mina skäl.

Skäl som även handlar om mitt privatliv väldigt mycket...

Det nya jobbet kommer att ge mig en stor utmaning. Samtidigt som jag får fortsätta att jobba med mina gamla, något jag verkligen gillar, så kommer jag att få lära mig mycket annat nytt..

Och som en bonus verkar det som om jag kan jobba lite färre helger, finnas på hemmaplan om något skulle hända med barnen. Eftersom alla utom lillkillen snart traskar in i tonåren så kan man behöva finnas lite närmare, det kan va bra att komma hem senast halv åtta på morgonen och det känns skönt att inte behöva skynda iväg alltför tidigt på kvällen. Att bensinkostnaden blir lite lägre är inte heller helt fel...

Alla verkar inte tycka att jag tagit rätt väg, några verkar tycka att jag tom väljer helt fel, men jag tror på det här.

Det är en stor utmaning, men jag tror jag är mogen att ta mig an den, jag tror att jag kommer att få en bra coaching av min nygamla chef och jag tror att jag kommer att utvecklas både i arbetslivet och privat nu när jag tar det här steget.

Jag hoppas att de människor i mitt liv som verkligen är mina vänner kan omvärdera sina reaktioner och glädjas med mig...jag vet att några av mina allra närmaste tom är stolta över mig och tycker att jag är modig som tagit det här steget....att ni stöttar mig tvekar jag inte alls på!

Jag själv vet att detta kommer att innebära en del omvärderingar i livet, men jag vill och jag kan....
Jag vet att jag är duktig på det jag gör och att få en ytterligare utmaning som denna kommer att medföra en större självsäkerhet i mitt liv.