Och många är tårarna som runnit nedför mina kinder. Mannen som delar med sig av sina tankar, sina målande beskrivningar av älskade miljöer och sina känslor inför den oundvikliga döden. Han som är drabbad av cancer, denna förbannade sjukdom, Kristian Gidlund. Jag följer hans blogg, drunknar i hans vackra ord...och fäller mina egna tårar. Jag kommenterar hans inlägg ibland och delar med mig av saker som hänt i mitt liv, känslor om sorg o saknad. Han har skänkt mig en inre frid, men samtidigt får han mig att ifrågasätta om saker o ting verkligen är rätt. Han betyder mycket för mig och ändå har jag aldrig träffat killen...sjukt galet. Jag kommer att sörja honom närhann dör och sakna hans inlägg i bloggen. Jag är så tacksam för det han delar och ödmjuk inför det han förmedlar. Jag önskar honom smärtfrihet och klarhet in i det sista...han betyder så oerhört mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar