Min älskade Jacob

Inatt är det sex år sen du kom till oss...jag minns den natten med skärpa, den slutade med en underbar liten kille i min famn, men inte förrän jag varit med om nåt helt nytt...

Du mådde inte så bra utan vid varje värk sjönk dina hjärtslag och till slut valde bm att beställa en tid i operationssalen och du kom med kejsarsnitt...min lilla kille...som jag ville krama dig o där låg jag på operationsbordet o fick ingen chans knappt...en snabb puss o så fick jag lukta lite på dig...din hand kramade mitt finger men sen var du tvungen att hänga med barnläkaren o din pappa ut ur salen och jag skulle vila...
Du va så liten 3140 g o 48 cm lång...minst av alla mina fem barn var du...
Har aldrig varit en mer besvärlig patient...vilka dumheter...vem vill "vila" när man kan va med sin nyfödda son...ställde till me sånt liv att du o din pappa fick komma till uppvaket o va hos mig...sen åkte vi till "vårt" rum på BB....
Älskade Jacob...jag älskar dig så enormt mycket.
Du och dina syskon är det som gör mitt liv värt att leva...jag älskar er varje andetag jag tar och för varje minut växer sig kärleken starkare...är så stolt över att få vara er mamma, så tacksam över att livet valde mig till mamma åt er....

Till vart och ett av mina älskade barn:
Du är aldrig ensam, så länge jag andas, så länge mitt hjärta kan slå.
Du är aldrig ensam, glöm aldrig det
Jag gör vad som helst för dig det hoppas jag du vet...