Lilla pappa

Ibland blir man så där brutalt uppväckt från vardagens alla grejor.
Pappa åkte till sjukhuset igår med bröstsmärtor...ingen fara...än så länge verkar det inte va nån fara, men han är ff inlagd där på hjärtavd på CSK.

Jag fick mig en tankeställare...ska ta tillvara på tiden o va här o nu...inte oroa mig så mycket för vad som ska hända utan stanna upp ibland o tänka...

Läser en blogg; I kroppen min. En underbar kille som drabbats av obotlig cancer...29 år o full med tankar o vackra ord...jag läser och ryser o gråter...en så otroligt begåvad man! jag beundrar hans styrka och hans underbara sätt att skriva...

Jag följer Gardells serie på ettan...ikväll är det sista delen...jag ser och gråter och kollar på repriser för att försöka förstå...jag förstår inte...förstår inte hatet, oförståndet och oviljan att acceptera.
Det övergår mitt förstånd...kärlek är underbar...

Sen finns det andra känslor och skeenden jag inte kan förstå, trots att kärlek är undert...jag kan inte acceptera och därför är det svårt att umgås..trodde vi tyckte lika i så mångt o mycket men när personen ändrar sig så fullkomligt¨å går emot allt jag trott på o värderar högt så tycker jag att hen inte är den jag trodde...hen lever inte upp till mina ideal...å det har ju varit jag en gång i tiden...att man inte förstår hur sånt sårar o hur djupt ett sånt svek kan sätta sig om det kommer fram...

Nä, nu ska jag jobba...helgen är snart över...så jag ska försöka sova gott o hoppas läkarna kommer med goda besked idag o att det räcker med lite tabletter till fadern så blir han bra igen.
JAG är inte redo för nåt annat!!!